"Where Eagles Dare"

Skrev för ett tag sen att jag skulle skippa att skriva om frukost intaget men just denna dag fick vi en speciell frukost kan man lugnt säga. Våran tyska samarit Nick tog med sig en hel bayersk frukost bestående av WeissWurst (vit korv) och Weis Bier plus lite söt stark senap. Korven kan man lugnt säga var speciell med en smak av persilja och korv. Var inte likt någon annan jag någonsin smakat. Sen ölen såklart. Känndes lite magstarkt att börja med en 5,2 på morgon så därför tog jag, som den mjölk älskare man är, lite äkta bayersk mjölk istället. Men visst slank det ner en klunk eller två av det Kalla guldet och det var verkligen en speciell smak. Oroa er föresten inte över Rubriken, förklaring kommer.

Efter denna stärkande frukost var det dags för Mikael att börja jobba igen, kan med glädje säga att det endast, efter idag, återstår 4 låtar att lägga trummor på. Sen är det dags för en själv att gräva ner sig i musikalitetens träsk för med flödande bastoner som följd. Jag ser fram emot detta med tillförsikt.

Med en växande känsla av klaustrofobi kännde Jag, Mange, Thomas och Peter att det var dags för en tur på stan och märk våran lättja.... när vi såg att Kung Bore än en gång tagit sitt starka grepp över det landskap vi nu befinner oss i.. Eftersom vi kanske inte tagit med kläder för sådant väder var vi tvungen att pälsa på oss extra mycket. När vi gjort köpcentret osäkert blev det dags för en fika på ett grymt litet kafe vid stadens torg. En stor Capucino och en Bayersk Kringla kostade 25 kronor, väldigt prisvärt om man jämför med en Kaffe och Bulle på den Rödaste Lyktan i stan för minst 60 spänn... Tyskland växer på en mer och mer kan man väll säga.

Har ju förtäljt för er litegrann av någonting man måste pröva då man ändå är i Tyskland är ju att gasa järnet på Autobahn men eftersom snö och kyla ofta leder till isbelagda vägar så fick man ta det lugnt. "Where Eagles Dare", kan tänka mig hur dom fiktiva hjältarna i megaklassikern Örnnästet kände sig när dom tog de första av många tappra steg på okänd mark på det Militär befästa berget. Nervösa, upprymda, skräckslagna och fulla av beslutsamhet. ungefär så kändes det idag när man med fyra spinnande däck på en Wolkswagen, troligen monterad under samma årtionde som den filmen spelades in, brände iväg på den väg vi alla känner till som Autobahn. Kan väll avslöja att resan slutade lika lyckligt som filmen och att vi alla tillsist fick den välförtjäna dusch vi behövde.

Nu är vi tillbaks i studion, efter en liten felkörning från min sida.... Men har man bara talets gåva kan man ju alltid fråga ett butiksbiträde om vägen och till sist hitta tillbaks till Nurnberg igen och en dammsugning och lite öltorkning så sitter vi och ser en film innan läggdags.
Rolig dag idag.